Stjernborg’s

Hoppsan är nog den sortens tik som skulle vara en överlevare i det vilda, som gör vad som helst för att försörja avkomman.

Flera gånger i veckan får jag in småfåglar i uterummet, allt som oftast får hundarna tag i fågeln långt innan jag lyckas få ut den.
När Hoppsan hade 2 dagar kvar till valpningen så slängde hon sig handlöst mellan fönster och bord i uterummet på jakt efter fågel, helt oberörd av det faktum att hon snart skulle föda och hade en stor mage att släpa på.

När valparna var 2 dagar så väckte Hoppsan mig tidigt på morgonen, hon förde ett himla liv innanför dörren. Fortfarande i sömnens värld öppnade jag dörren för att släppa ut henne, men Hoppsan dök rätt efter fågeln som hon givetvis hade hört därute …

Och så finns det förståsigpåare som av nån okänd anledning vidhåller att Silken Windhounds inte har jaktinsinkt!?
hundar

När Alice hade valpar i våras så bad hon mig om hjälp när det var nåt som inte stämde. Glömmer aldrig när hon väckte mig mitt i natten och var väldigt upprörd och fick mig att följa med till valplådan. Det visade sig att några av valparna hade rest sig upp på benen för första gången, tidigare hade dom bara legat på magen och kravlat. Alice tyckte det var mycket märkligt och var tvungen att visa mig.

Hoppsan däremot, hon kan springa omkring utanför själva korgen i valphagen, där valparna borde ligga, men har en valp lyckats ramla utanför är hon helt ställd.
Då flamsar hon runt, petar på valpen, prövar lite valhänt att sätta gapet över valpen men törs inte bita tag för att lyfta den. Eftersom valpen skriker som en stucken gris av att ha hamnat utanför sin lilla värld så kan jag inte missa det. Så det slutar med att jag lyfter tillbaks valpen där den hör hemma.
Alice skulle bara ha hämtat mig

hundar