Min morfar har gått bort
På sätt och vis har morfar varit borta i flera år.
Efter en serie av flera små strokes har han varit dement och levt i sin egen lilla värld sedan sommaren 2004.
Det har varit både på gott och på ont.
Morfar hade inte många vänner, han var själv oerhört snäll och när det visade sig att alla andra inte var lika hjärtegoda så blev han besviken.
Mormor gick bort redan -84 och sedan har morfar egentligen varit ganska ensam. Med tilltagande fysisk skröplighet skulle han ha blivit allt mer låst till lägenheten, så småningom med hjälp av hemtjänsten då och då.
Nu blev morfar i ett slag oförmögen att ta vara på sig själv.
Efter månader på ett korttidsboende fick han ett rum på Lönnen i Järfälla.
Där fick han mat så han nästan sprack, från att ha varit en lång gänglig man så övergick han till att se ut som jultomten utan skägg.
Så mycket god mat hade nog inte morfar fått sen mormor levde.
På Lönnen finns personal dygnet runt, han hade alltid tillsyn och han hade alltid sällskap.
Visserligen pratade han mest i nattmössan, men han var lika glad för det.
Morfars goda granne sedan över 30 år, Marianne, har varit fantastisk de här åren då morfar bott på hemmet.
Hon har varit där och sett till att morfar haft sällskap, haft färsk frukt o fina blommor och fixat nya kläder åt honom vartefter han vuxit ur de gamla.
Själv har jag ingalunda varit frisk nog att åka de ca 25 milen upp till Järfälla på mycket länge, men morfar var övertygad om att jag jobbade på Lönnen så han träffade mig varje dag 
Ännu har det inte sjunkit in, att morfar verkligen är borta, det känns mest märkligt att arrangera begravning m m.
